Barnböcker vs TV

Barnböcker vs TV

Jag älskar böcker. Min två och ett halvt-åring också. Men det finns tider på dygnet när andra alternativ är mer lockande.

Första sommaren-läsning
En av Grims första favoriter: Liten, liten snälling av Lotta Olsson och Charlotte Ramel

Först ville han mest tugga på dem, och lyssnade mest koncentrerat på texter med rim, som i boken ”Liten, liten snälling”. Det var så otroligt mysigt att börja läsa tillsammans, och vi hade en plan, att nej TV, det är inte bra för barn att titta på TV, vi ska väl inte bli så slappa att vi sätter på TV:n när vi har så många bra böcker och det är ju mycket roligare att LEKA också.

Men vem orkar läsa klockan halv fem på morgonen, när det tydligen är dags att gå upp? Under en ganska lång period gick vi upp vid femsnåret varje morgon, jag har nästan förträngt hur fruktansvärt det var. Och det var så den smög sig in i vår idylliska boktillvaro. Den gjorde att jag kunde ligga i soffan med armen runt ett och ett halvt-åringen medan han tittade på Teletubbies och var hur nöjd som helst. En liten stund, så att man fick simma upp till ytan liksom och bli människa igen.

Och så klart, sedan dess pockar TV:n på uppmärksamhet titt som tätt och jag erkänner att den åker på varje dag. Men aldrig i sovrummet, där är det skärmfritt numera och godnattsagor står fortfarande högt i kurs. Så länge han fortfarande vill att vi läser så är det väl ok att chilla i soffan med lite TV ibland. Säger vi…

Kommentera